En bokmal anfaller

Ur led är tiden i C901

Människans makt är stor men inte utan gräns. Vi må vara på väg att föröda den jord vi lever på, men himlakroppars läge rår vi inte på. Solen går upp och dagen begynner när big bang och Universums utveckling så bestämt. Kloka, uppfinningsrika människor låter sig inte nöja med det. En enkel liten vridning på visarna, några snabba knapptryckningar och natt blir till dag.

Smarta ingenjörer lyckas till och med bygga in vridningar och tryckningar i hushållets maskinpark. Precis när klockan ska gå från 02:59 till 03:00 händer det. En aning av darrning i displayens kristaller. 02:00.

Två dvd-spelare och fem tv-apparater. Check. Analoga väckarklockan får vridas för hand. Mikron med all sin högteknologiska packning av tillagningsprogram som kombinerar mikrovågor, grill och konventionell ugn med inställningar för vikt och timer saknar ändå förståelse för begrepp som sommartid och måste ljudligt pipande ledas in i rätt tidszon. Laptopen av samma årgång är betydligt smartare. Lenovos tekniska arkitekter har ställt in en automatisk synkronisering mot time.windows.com, håller förstås reda på att GMT+1 byter från sommartid till normaltid sista söndagen i oktober. Förvalt finns också möjligheten att datorn påminner sin knapptryckare om tidsomställningen en vecka i förväg. Den som finner sådan påminnelse beskäftigt onödig kan välja bort den.

Husets nyaste apparat, jobbmobilen Sony Ericson C901, lyckas vara både smart och dum som ett spån. Valet Automatisk tidszon placerar mig på GMT vid Londonresan och byter tillbaka så snart jag slår på telefonen på Arlanda. Jättesmart. Funktionen går förstås att välja bort för den som vill knappa själv. Självklart vet också ingenjörerna på Sony Ericson när sommartid börjar och slutar i EU-länderna.

Sen blir telefonen för smart för sitt eget bästa. Samtidigt med justeringen till sommar/normaltid justeras kalenderposterna.

Denna funktion måste ha kommit till en fredag eftermiddag, i de sista syrefattiga minuterna på mötet där utvecklare, programmerare och marknadsförare spånar idéer, utvecklar innovationerna som ska säkra greppet om mobilmarknaden.

- Finns det inget nytt vi kan göra med klockan, tidsinställningarna, tidszonerna?

- Ja just det! Känns det inte lite gammalt att bara byta till sommartid och tillbaka bara sådär? Jag vill ha mer bells and whistles!

- Ja visst! Nu när folk reser och far, är uppkopplade jämt, och synkar jobbmöten med ungarnas träning då räcker det ju inte att bara ställa om klockan.

- Att vi inte tänkt på det förut!? Det är klart att vi måste se till att folk kommer till sina möten i tid!

- Jag programmerar in en automatisk justering!

- Så jävla bra, det här skulle Nokia-nissarna aldrig kommit på!

- Behöver vi komplettera Hjälp-funktionen och Instruktionsboken?

- Nä fan, nu väntar virren på After work

Och i morse, denna första vardag i normaltid, satt samma gäng i samma mötesrum och undrade var fan alla andra var.

Det har jag svaret på. De satt hemma och ändrade vartenda förbannade möte tillbaka till den verkliga tiden som råder utanför mobilsnillenas värld.

Det där med mobilbloggning

Det gillar inte min telefon. Kanske gillade den inte utskällningen den fick efter att ha ställt köpladan på ända. Kanske gillade mobiloperatören inte köpladestaden och bestämde sig föratt här behövs inga 3G-master i fungerande skick. Kanske var alla meddelandeservrar upptagna. Kanske möts alla konspiationsteoretiker och konspiratörer i just denna norrländska stad och stör ut digital kommunikation som skulle kunna vara riskabel. Oavsett orsak funkade det inte att mobilblogga, så alla de små fiffiga snabbmeddelandena jag tänkt blippa iväg från restaurangbord och badkar förblev osända. Reserapport får det alltså bli i efterhand

Twitterskola - hur & varför

Jag stod länge utanför, övertygad om att Twitter skulle vara en tidstjuv. En sysselsättning som skulle sluka tid jag inte hade. Sen tänkte jag att Twitter är nog inte min kopp te ändå, Twitter beskrivs ibland som ett väldigt mingelparty och nån partypingla har jag aldrig varit. Snarare panelhöna.

Men så en dag när jag hade tråkigt registrerade jag ett konto och lade till de första personerna att följa. Och sen har jag fortsatt. Det är kul.

Dagens tips på saker att göra är att börja twittra, det säger Navid Modiri på 365 saker, det säger Sofia Mirjamsdotter, och det säger jag.

Här till vänster kan du förresten se vad jag senast twittrat. Om postningen startar med @ så är det ett svar till någon. Klicka på länken ovan, Mymlan-Sofia lär dig hur du kommer igång.

Och skulle du tycka att det är skittråkigt kan du ju bara lägga ner. 

Google upphävde källskyddet

Ibland går det lite för fort när ny teknik och nya tjänster utvecklas och sjösätts. Självklart kan man inte begära att teknikerna, uppfinnarna, utvecklarna, ska ha koll på alla konsekvenser vid användning av deras nyuppfunna tjänst/produkt. De ska ju vara bäst på själva uppfinningen och inte på lagar och regler i resten av samhället.

Men när Google lanserade Buzz fanns det en funktion som visade vem du haft mest kontakt med via G-mail. Och redan innan du tagit tjänsten i bruk fanns en kontakt/followlista för dig.

Som Axel Andén på Medievärlden uppmärksammar sätter det källskyddet ur spel. Rätten att anonymt lämna tips, meddelanden, till redaktioner och journalister för publicering är garanterad i svensk grundlag.

Man kan tycka att ett stort bolag som Google borde haft nån jurist som tänkte på meddelarfriheten och källskyddet innan Buzz lanserades.

Nu har Google ändrat funktionerna som visar upp dina kontakter innan du själv tagit ställning om du vill det.

Händelsen är en väckarklocka för journalister och personer som kan tänkas vilja lämna tips till journalister.

För dig som vill lämna tips är mitt starkaste tips - ta redan den första kontakten analogt, öga mot öga eller med snigelpost.

Mejl lämnar spår och är inte längre, om den nånsin varit det, att betrakta som anonym. Särskilt inte ifall du använder dig av en mejltjänst där dina kontaktuppgifter finns, eller där jobbets server används. Telefonen har samtalslistor och kanske specificerade räkningar. IP-telefonen kanske till och med spelar in samtalet, funktionen kan finnas för att socialsekreteraren ska kunna dokumentera hot eller för coachning vid säljsamtal.

Om du vill lämna uppgifter och sköta kontakten journalist-uppgiftslämnare via mejl - se till att båda skaffar en anonym mejltjänst.

Självklart då är förstås kontantkortstelefoner som betalats kontant och inte dyker upp som verifikat på reporterns utgiftsräkning till redaktionen eller skatteverket. Varje redaktion som räknar med att kunna ta emot tips bör förstås ha minst en kontant betald kontantkortsmobil.

Om du verkligen, verkligen, jobbar deep throat - skicka inte ens iväg ett mejl utan kommunicera genom att ni båda har tillgång till samma mejlkonto och skriver i Utkast/Pågående arbete.

Jag som journalist är enligt lag skyldig att hemlighålla vem som lämnar information till mig, om uppgiftslämnaren ber om det, eller om jag inser att personen behöver skyddet. Det är inget försvar att säga att man inte kände till riskerna med digital kommunikation. Det är din skyldighet att veta.

Du som är medlem i Journalistförbundet kan lära dig mer om digitalt källskydd i praktiken här (inloggning krävs). 

Kom ihåg att digitalt källskydd inte behöver vara krångligt meckande med krypteringsnycklar - de viktigaste åtgärderna är de enklaste. Se till att du har en lösenfras istället för ett lättknäckt lösenord. Lämna inte minnespinnar och andra media framme, de ska vara inlåsta. Tänk på att skydda källan även mot dina arbetskompisar, det är inte okej att lämna datorn för kompisen bara ska kolla mejlen. Lås alltid datorn när du går ifrån den, även om du bara ska hämta kaffe. Om du jobbar med laptop som du färdas med får du tänka lite extra på stöldrisken, då är det förmodligen en bra idé att jobba med kryptering.

Om du som journalist jobbar med ett uppslag där du misstänker att det kan finnas något att gräva vidare i, och du behöver uppgiftslämnare - tänk både en och tre gånger hur du kontaktar företaget/organisationen. Det kan vara växeltelefonisten som blir din viktigaste uppgiftslämnare - och när det bränner till så företaget fattar att vad  man vill dölja kommer fram börjar man ofta leta uppgiftslämnaren - då vill du inte att den första kontakten ska skvallra.

Det finns mycket mer att säga, men detta var så långt jag hinner skriva den här gången.

-----------

Uppdatering: Det finns säkert en massa jag glömt om att skydda sin källa men jag är så trött att ögonen går i kors. Just nu kommer jag närmast ihåg att surfa säkert, dvs dölja sin ip-adress. Det finns massa tjänster som pimpmyip och hidemyass. kolla att det funkar på whatismyip. Överdrivet? Nä inte särskilt. På Mediacreeper har man samlat ip-nummer från diverse tidningar, kan de så kan andra. Orkar inte länka, googla. Jag såg förresten att Medievärlden länkat hit, så jag bollar vidare - kolla sjf:s tips enl länk ovan. Måste sova nu.

 

Galen kommentar

Min senaste besökare var visst lite upprörd. Jag tänkte att det nog var bäst att lugna vederbörande som tydligen oroade sig för mitt välbefinnande:

"You are insane. Get help! urgent"

Det är lugnt. Jag vet. Jag går i terapi.

Och du?

 

Om kommentaren lagts på en plats där det var relevant hade den fått sitta kvar. Jag vill ha högt i tak, och tycker du att jag är galen så har du inte helt fel. Men som kommentar på en bloggpost om livsmedelstillsatser, en kommentar skriven på engelska trots till synes svensk isp - går bort.

 

Och medan vi är inne på ämnet kommentarer och hur man möter och bemöter andra människor:

Jag vill att de allra flesta ska få komma till tals. Här precis som på arbetsplatsen, i familjen, i politiken. Har du nåt att säga så säg det. Jag är tacksam om du inte slänger ur dig vad som helst bara för att det går. Angrepp gör ont. Samtala, argumentera, men räkna inte med att övertyga mig om att du har rätt. Jag är nämligen av uppfattningen att det inte finns ett enda rätt, utan antingen många rätt eller inget rätt utan bara många olika sätt. Men samtalet är viktigt, det gör att vi båda, och alla som läser men inte säger nåt själva, får fler bilder av verkligheten. Det lär oss att inte ta för givet att andra tänker, känner och tycker som jag.

Jag vill inte heller avfärda troll, dvs den som mer verkar ute för att skapa reaktioner än som verkligen har något att säga. Troll är också människor. Kanske lite mer frustrerade. Kanske lite mer vana att ingen lyssnar på dem. Om jag orkar så lyssnar jag. Om det är en dag när orken inte finns kanske jag inte orkar diskutera. Kanske visar det sig efter den första frustrerade kommentaren att det visst finns något klokt och viktigt att säga.

Nu är jag visserligen förskonad från fenomenet - hittills iallafall - men jag nämner det ändå. Folk som kommenterar men uppenbarligen inte har läst bloggposten, inte förstår sammanhanget och inget känner till av bloggarens bakgrund, förstår jag mig inte på. Jag kan bara se det som ett smaklöst sätt att skapa mer trafik till sin egen blogg. Jag kommer nog att ta mig rätten att moderera, hur jag gör det beror på sammanhanget.

Jag älskar att få kommentarer som visar att du som läst har blivit berörd, har förstått eller kanske till och med insett något av min text. Berätta gärna det. Jag skriver visserligen mest för mig själv. För att sätta ord på mina tankar. För att få ett sammanhang, kunna vandra tillbaka i tiden och lägga pussel med händelser och tankar. Men jag ljög om jag sa att jag inte bryr mig om läsarna. Det är ett par handfullar läsare som återkommer. Några är mina livlinor, riktiga kontakter i det anonyma nätet, människor som betyder något för mig personligen. Andra ger sig aldrig till känna. Kanske har jag ännu inte skrivit så att det berört just dem. Kanske har de många andra bloggar att rusa vidare till och tänker säga nåt en annan dag. Kanske läser de bloggar som andra läser böcker, utan att tänka på att bloggen är live och att man faktiskt kan kommunicera med "författaren" och kanske till och med påverka handlingen. Kanske tror de inte att deras ord skulle betyda något. Det gör de.

Säg nåt.

Fast att jag är galen och behöver hjälp, det vet jag redan.

 

På kurs med twitter

Det känns som om jag redan har sagt vad jag har att säga om den här dagen, men jag har sagt det på Twitter. Förutsättningarna: väckning 04:50 i morse, planet till Stockholm, kurs i dag, planeringsmöte i morgon, ev blixtutryckning till ikea och så hem på kvällen. Nå, dagens twittrande: 

 

Bannade datorbatteri. Räcker inte ens flygbussen från Arlanda till city :(

 

På kurs med Kurt, flåt Knut. Ordning på prioriteringarna - macka först

 

Första lektionen: Follow the money!

 

och hej och hå, en årsredovisning i handen - gör en nyhet på det här - klar om en timme...

 

Dagens insikt: Bengtsfors kommun är i princip konkursmässig med 200 mille i pensionsskulder!?

 

@alvunger Sen är jag, men jag har godaste förslaget för den bruna grädden - mörk rom och kaffe (pulver nescafé espresso), rårörsocker
(svar till Alvunger som bad om tips på hur man färgar grädde brun för sin blogg, Den bruna maten)

 

Men snälla rara, vem orkar svulla i sig leverpastejmacka nu? Italiensk middag om tre timmar liksom

 

Vad är grejen med armbanden egentligen? Coola mediasnubbar i svart, rätt brallor, bälte, the whole enchilada - och så knoddens plastpärlor?

 

Nu känner jag mig så där dum igen - vad har hänt medan jag pluggat ekonomi?  Köttklister?

 

Läst på nu. Hoppas det blir fisk till middag. Köttklister  gör mig inte direkt sugen på en saftig köttbit

 

Sallad m soltorkade tomater, bröd. Ravioli med lamm & ricotta, tomatiserad sky. Nero d'Avola. Champagnesorbet. Espresso. Aaahhh :)

 

@trollhare Härligt :) Själv känner jag nåt liknande trots att jag borde vara gråtfärdig efter lång, fullsmäckad, om än trevlig, dag
(svar till Trollhare som pratat med en vän i två timmar och undrar hur det är möjligt att han känner sig utvilad)

 

Denna dag har jag varit ovanligt pratsam på Twitter. Jag har inte riktigt kommit underfund med när jag ska ha tid att twittra, har inte riktigt samma dygnsrytm som andra och det blir inte så mycket dialog. Men vill du hänga med finns jag här .

 

Hundra skäl att inte rösta PP

Jag hade faktiskt inte tänkt bestämma mig hur jag röstar förrän jag hunnit prata, läsa, höra mer av partiföreträdarna. Men nu har jag läst så mycket jag behöver av PP-företrädare/sympatisörer.

Jag tycker att integritetsfrågorna är viktiga. Jag tycker att vi i ett demokratiskt land inte ska misstänkliggöra folket. Jag tycker att staten inte ska särbehandla en industri/bransch. Jag tycker att myndighetsutövning ska utövas av myndigheter och inte av privatspanare.

Ändå inser jag efter nattens & dagens debatt hos Piratpartiets ordförande Rick Falkvinge om pejling av mobiltelefon att jag befinner mig på en helt annan planet än många av debattörerna.

En 18-årig kille går på fest med klasskompisarna. Ska sova hos syrran en kilometer bort naten mot fredag. Lämnar krogen i tyrolerkostym, inkl kortbrallor.

Sedan är han borta.

Det är natten mot måndag när Falkvinge snappar upp TT-texten om att killens mobil aktiverats så man kunnat positionsbestämma den. Sökande vidtar i området, med frivilliga, sökhundar, helikopter, svävare.

Det har gått tre dygn sedan någon sett eller hört av 18-åringen. Det är vinter. Killen är inte vinterklädd och förmodligen berusad.

Och Falkvinge flippar ur över kränkningen i att anhöriga/polis/operatör satt sig över killens vilja att inte bli hittad - uttryckt genom att telefonen var avstängd?

"Det är aldrig okej att kränka någons privatliv just för att de kanske vill ha ett privatliv. (Särskilt i den åldern är det inte speciellt ovanligt att man tar en liten paus och kommer tillbaka efter ett par dagar. Bara för att anhöriga kan vara oroliga, så har polisen inte rätt att bryta privatlivsgränsen.) Det här är ett klart brott mot polislag och post- och telehemlighet, eller borde åtminstone vara."

Jag förstår att detta är en debatt på en blogg och inte en inlaga från partiet. Jag fattar att här ryms såväl partiets ideologer som troll och alla nivåer däremellan. Här finns oresonlig kritik, eftertänksamma kommentarer, pajkastning, förnuftiga röster, medlande försök.

Men det hjälps inte. Intrycket detta ger mig är att Piratpartiet/piratpartister inte har någon verklighetsförankring. Sätter principer före liv och död.

Tack, men nej tack. Det finns en gräns i hur principfast jag är.

Tråden om fjärraktivering och positionsbestämning av en mobiltelefon utan användarens uttryckliga medgivande är i skrivande stund 100 kommentarer lång. Den är läsvärd.

--------------

Uppdatering: Diskussionen i kommentarerna har vandrat vidare, lämnat 18-åring och hans telefon och övergått till ren pajkastning och personangrepp. 247 kommentarer. Förresten har Falkvinge ännu inte förklarat vilka lagar som skulle ha överträtts vid den fjärraktivering och positionsbestämning som ingen ännu vet om de inträffat.

Only idiots assume

Om jag äger Nietzsches verk kan du anta att jag är rasist

Om jag har lite rep och gaffatejp kan du anta att jag är våldtäktsman

och jag använder en massa elektricitet, kanske jag driver en ganjafabrik?

Redan de första raderna i vinnarlåten för kampanjen Don't disconnect us visar tydligt varför de brittiska lagförslagen om att upphovsrättsinnehavare ska kunna begära att internetleverantören stryper/stänger av misstänkta fildelare vilar på osäker grund.

Du har ett internetabonnemang

det laddas ner filer med det abonnemanget

= du satt vid datorn och laddade ner filerna

Har vi hört det förut?

Den här gången är det britterna som lobbar för att få ha sin internetuppkoppling i fred.

 

Artificiell intelligens

Många gånger har jag fascinerats av teknikens landvinningar och förtjusats av vilken nytta - och vilket nöje - nya uppfinningar kan ge. Dammsugaren som sköter städningen medan du är på jobbet, häpnadsväckande konstgjorda hjärtklaffar som räddar liv och hälsa. Vi utforskar planeter, eller, ja, det har väl gått sådär emellanåt. Jag tror att vi har ett bra tag kvar innan jag skulle överlåta något viktigt, som att hämta morgontidningen, till något med ickemänsklig intelligens.

Jag har denna morgon försökt lista ut hur Spotify sammanställer sina listor på "Artists you may like". I helsike jag ser någon som helst logik eller intelligens, mänsklig eller artificiell.

Denna morgon: Megadeth. Serj Tankian. Guano Apes. Sissel. Sigmund Groven. Waylon Jennings.

Jag brukar visserligen klaga på att musiken i SR P4 är strömlinjeformat kommersiellt urvattnat som fyrkantig långfranska. Men ändå.

Och hur smög sig Waylon Jennings in på listan?

 

Ta debatten om webbpolicyn, public service

Precis som jag trodde är det inte oproblematiskt för medarbetare på Sveriges television att uttrycka sig på Facebook, blogg, Twitter osv heller. SVT står under samma opartiskhetskrav som Sveriges radio gör, genom lagar och regler. Och där räknas även medarbetarna in. I sändning, i arbete men utanför studion, och på fritiden.

En reporter och programledare på Västerbottensnytt, en av SVT:S lokala nyhetsredaktioner, kommenterade på Facebook:

"Jimmie Åkesson i TV4:as morgonsoffa! Guu så sööt han e!!! han kan ju inte vara ond"

Det var inte Västerbottens-kuriren sena att snappa upp, och ringde upp sagde reporter som nu inser att det var en oövertänkt och olämplig kommentar. Hans chef på redaktionen håller med. Man ska inte uttrycka sig för eller mot ett parti eller en partiledare. Inte i sociala medier heller.

"naturligtvis ska samma regler gälla där som i andra offentliga sammanhang"

Läsarnas kommentarer till VK:s artikel spretar åt många håll, ungefär så här:

- undrar hur reaktionen blivit om SVT-journalistens kommentar gällt Reinfeldt eller Sahlin

- journalister i statstv ska inte vara politiska, men det låter ju så

- men snälla, låt svtjournalisten skämta, fattar ni inte ironi, sarkasm, undrar flera

- svt-journalisten tycker att en av de största demokratifaror som finns i landet är söt, det går inte att skämta bort

- finns det yrkeskategorier som på fritiden måste ta till sig de åtaganden som gäller på jobbet

- vi får väl tycka och skriva vad vi vill, vi lever i en demokratisk stat

- "Jorden till mediaeliten; Jimmie är inte djävulen. Man får tycka om honom."

- fy och usch vad hemskt, hur kan en journalist göra så

Ett utmärkt tillfälle att ta debatten om vad en medarbetare i public service faktiskt får tycka, uttrycka, och var. Gäller opartiskhetskraven bara den som igenkänns som SVT/SR/UR-medarbetare, eller måste även telefonisten, ekonomen och kameramannen låta bli att kommentera politik och kontroversiella ämnen? Får man skämta? Får man sitta vid sitt eget köksbord och spy galla över regeringen eller kommunledningen? Är det självklart att man å andra sidan förväntas försvara bland annat det demokratiska statsskicket? Betyder det till exempel att valbevakningen ska göras så att medborgarna uppmuntras att utnyttja sina demokratiska rättigheter och gå och rösta? Var går gränsen mellan att vara opartisk och att vara husbondens röst här? Varför finns överhuvud taget kravet på att public service-medarbetaren ska vara opartisk, både på jobb och på fritid? Finns det forskning som styrker att den offentligt uttryckta opartiskheten spelar någon roll för vad och hur redaktionen rapporterar?

Själva rapporterar Västerbottensnytt inget om saken. Inte på sin hemsida, inte på Facebook eller Twitter.

I journalistfackets tidning Journalisten har det blivit ett par krönikor om SR:s policy, SR:s rädsla för sociala medier och SR:s Facebookpolicy är inga konstigheter, båda skrivna av frilansjournalister. Men debatten har uteblivit. Eller förs inte där i alla fall.

Här förs den tyvärr inte heller. Med draghjälp av Sofia Mirjamsdotter och Isobel Hadley-Kamptz  fick jag sådär 300 unika besökare som läste den förra texten jag skrev, om att vara opartisk eller belagd med munkavle. Kommentarer? Bara Sofia. Eller, det är förstås inte så bara. Men så mycket debatt blir det inte. 

Så kom igen nu då - tyck nåt

Var är radioledningen? Tvledningen? Facket? Publicistklubben?

Ytterligare ett tillfälle att haka på i debatt är SR-programmet Medierna som på lördag 12 december diskuterar begränsat bloggande för journalister, både utifrån SR:s policy för medarbetarnas webbpubliceringar och utifrån att tidningen Villalivs bloggande chefredaktör Ingrid Carlqvist förlorat jobbet sedan en bloggläsare lackat ur och gått till attack med följd att annonsör drog sig ur och tidningen förlorade pengar. Det paradoxala är att hon bloggade om bland annat rättsäkerhet