Med en röd rosett och en glittrande guldetikett klubbas den igenom ikväll, FRA-lagen. Nu ännu säkrare.
Påståendet gäller förstås inte medborgarna, utan politikerna.
De tidigare tveksamma har övertygats.
Och de tveksamma var fler än Fredrick Federley, c, Annie Johansson, c, och Karl Sigfrid, m. Inom folkpartiet var det sju ledamöter som till partiledningen aviserade att det tänkte rösta nej. Rättelse: inte tänkte rösta ja.
Men under gårdagskvällen och natten pågick kohandeln mellan partiledningar och otrogna. Maud Olofsson tillbringade halva natten med sina två yngsta ledamöter. Folkpartisterna fick lista vad det var de saknade i förslaget till ny signalspaningslag. Överläggningar inom och mellan partierna.
I morse fanns förslaget för försvarsutskottet att diskutera. Vid första lediga tid skulle sedan riksdagen ta upp frågan igen. Eftersom finanspolitisk debatt normalt alltid avslutar riksdagsterminen, utgick påbud: Sex minuter efter avslutad debatt och votering tas FRA-förslaget igen. Och enligt riksdagsordningen får beslut inte fattas direkt, utan mötet ajournerades en timme.
Klockan 18.25 återupptas frågan.
Oppositionen kommer att rösta nej. Fd minister kallar förändringslistan för kosmetika för att borgarna ska kunna behålla ansiktet.
De otrogna? Nu när de fått sina krav tillgodosedda, integritet och rättsäkerhet garanterade enligt ovan nämnda guldetikett, tänker de rösta ja.
Det jävligaste är att de förmodligen blir mer lojala nu än de någonsin varit. Någon har lyssnat på dem. Partiledningen. Massmedia. Folket. För den som inte vill se längre än näsan räcker framstår Federley och de andra som rakryggade, som räddarna som säkrat garantin för allas vår integritet.
18.25 återupptogs sammanträdet. Utskottsärendet uppe, si och så många frågor anmälda, si och så många svar. Ärendet bordlagt och återupptas vid nästa sammanträde. Nästa sammanträde klockan 19.25.
Denna dag har varit en parodi på demokratin. Och en transportsträcka för FRA-lagen.
Fan vad jag är besviken på de numera troende.
/K