Plasten glider undan och tejpen är motsträvig. Till slut får jag av den. Drar av de nedersta bladen på den späda rosen. Skär av stjälken på snedden. Placerar rosen i vasen med varmt vatten. Först när jag greppar nästa ros når mig ett stråk av doft. Så ovanligt att de billiga tio-packsrosorna doftar, tänker jag innan minnet slår till med full kraft.
Samma mörkt cerise rosor som jag band en bukett med femtio blommor den dagen jag fick beskedet att jag äntligen var gravid.
Samma mörkt cerise rosor som din pappa borrade in näsan i och tog ett djupt andetag när han fått veta att han skulle bli pappa.
Samma mörkt cerise rosor han köpte en bukett av då när vi kom hem med dig en majdag för alldeles alldeles strax tjugo år sedan.