Kaosteori

Det blir nästan precis som jag inte ville förvänta mig. Det är ömma tår, ännu ömmare ego, en räcka upprivande händelser och allt mot en fond av jävligt trista minnen, skuld och skam.

Det är drama med smäll i dörrar, hjärtan som brister, skrik och tårar.

Det är att finna sig i kolmörkret halv två på natten mot julafton skottandes en halv meter nysnö fram till graven, i gympadojjor utan sockar, i tjugotvå minusgrader.

Det är att hålla om sin lilla stora unge och känna kroppens spända darrning och hjärtats rusande ångest långsamt långsamt stillna.

Det är boendestödsteam med förkylning och magsjuka och hysterisk julstädning.

Det är glitter och pumlor och tomtar och en miljon tända ljus.

Det är sill och lax på längden och tvären, romfyllda ägg, skinka, sylta, köttbullar och prinskorv med och utan skinn.

Det hjälper inte ett dugg att föreställa sig det värsta och hoppas på det bästa.

Det räcker inte att göra sitt bästa.

Det spelar ingen jävla roll om man längtar efter en hyfsat vanlig jävla jul- och nyårshelg.

Det bli kaos i alla fall.

Comments

[livet just nu]

Usch så jobbigt. Har tänkt mycket på dig och er.
Hoppas det blir lite lugnare nu när alla helger med sina lyckokrav är förbi.
Stor, stor kram.

[Gökboet]

Tänk att det ska vara så förbaskat svårt att få känna lite glädje? Jag tänker ofta på dig. Speciellt vid högtidsdagar då alla förväntas vara glada och lyckliga.... Jag önskar dig en fin och öm belöning i form av rofylld och skön tid, för all den långvariga och hjärtslitande kamp du genomgått! Dina ord lämnar ett öppet ömmande sår i mitt hjärta. Önskar verkligen att jag kunde göra något för dig. Men jag har bara några enstaka ord att komma med...

Håll ut och kämpa vidare min rara bloggvän!