Ibland undrar jag om människan skulle kunna överleva utan sina sinnen. Eller snarare, om man skulle vilja leva utan sinnenas stimulans.
När livet är som gråast och tristast och man helst vill dra täcket över huvudet och inte komma ut mer då kan ett doftstråk av kanel plötsligt ge en varm känsla av solig sommardag i barndomens kök. När sorgen river i hjärtat och ångestens kalla hand kramar ihop hela bröstkorgen kan en varm hand på axeln tina upp frusna stela muskler.
Dofter, smaker, beröring, värme, kyla, ljud och färger. Det är liv.
Där orden inte räcker till för att locka fram hopp och glädje, där kan sinnenas stimulans övertyga om att livet övervinner döden och att det behövs endast det minsta lilla ljus för att för att skingra det djupaste mörkret.
Häromkvällen var jag i behov av en pick-me-up. Trött till både kropp och själ. Lite ledsen och väldigt väldigt less på vinter, snö och kyla. Ännu mer less på sorg och elände.
En tur till stormarknaden i söndags hade gett mig ett fynd, kilospåsar med blodapelsiner för 5:90. Så, nu hade jag den perfekta kvällen att göra slag i saken. Här skulle tillverkas saft. Och jäklar vad saft jag gjorde. Och jäklar vad den kvällen var en fest för sinnena.
Skrubba två kilo apelsiner, skära skalet av dem med ett ciseleringsjärn och sedan pressa ut juicen. Gissa om det doftade apelsin?! Dottern som tillbringat kvällen i sitt rum kom uppför trappan och blev nästan knockad.
Överväldigad av aromatisk essens från skalen och syrlig juicedoft med en aning bitterhet backade hon nästan ner igen. Nej, tack, ingen blodapelsin. Fanns det nån clementin kvar?
Så småningom blev saften klar och upphälld på flaska. Jag blandade ett glas och bjöd dottern att smaka. För något helt glas ville hon inte ha. Ett par klunkar bara. Sa hon. Och sen fick jag aldrig tillbaka glaset igen ;)
Men det gör ingenting för jag har två och en halv liter saft kvar, blandad med vatten blir det sådär tolv liter drickfärdig saft.
Tolv liter sicilianskt solsken i glas.
Va duktig och företagsam du är! När jag läser ditt inlägg börjar jag nästan dreggla..... Det ser vääääldigt gott ut! Önskar jag fixade sån't!
Posted by: Gökboet | januari 06, 2011 at 10:04 em
Ta hjälp! Eller be mannen i ditt liv göra saften ;) Det är inte svårt alls att göra den här saften! Riva skal, koka sockerlag och pressa juice. Sila. Punkt. Inget koka, passa, skumma.
Det är det där med att ta sig för. Och att hålla ut, inte bli distraherad och börja med nåt annat. Fast där hjälper ju bapelsinerna själva till. Ta fruktstund och hugg in på en halva eller två när orken tryter. Visst blir man nyfiken på hur saften smakar?
Den är löjligt god. Faktiskt. Syrligt söt, fräsch, en anings aning bitterhet. En liten association till passionsfrukt. Perfekt till vuxet saftkalas! Jag har inte prövat saften på barn, men jag tror att den går hem där också!
Arbetet blir förstås roligare om man delar det med någon :) Efter att ha gjort jobbet med ett litet ciseleringsjärn (se bild på den andra bloggen) säger jag att ett nytt, vasst, rivjärn kommer att göra jobbet betydligt enklare.
Posted by: karibien | januari 06, 2011 at 10:27 em