Blog powered by Typepad

karibiens kök

Statcounter


« Matlagat och matbloggat | Main | En kommentar om kommentarer »

juli 14, 2010

Comments

Feed You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.

Anjo

Sorg har många ansikten, ja egentligen ett för varje situation.

Du beskriver din sorg så bra, så tydligt - och jag tror att det är bättre att visa den än att skriva hemligt. Jag väljer själv att vädra min längtan och kärlekssorg, på samma sätt som jag gärna skriver om glädje - och jag tror att det är en bra medicin.

Jag tror inte heller att du söker medlidande, däremot är varma ord en helt annan sak.

Och jag tror och hoppas att ditt avslutande stycke så snart det bara går är verklighet. Någonstans lyckas alltid ljuset trotsa mörkret, bra det.

Värme.

Malle

Ja det är konstigt med sorg. I min egen sorg efter min älskade har jag i kaoset fått smaka på verkligheten av att andra saker inte var riktigt uppklarade i samma andetag.
Jag är väldigt glad att du visar din sorg- att du ger en mänslig bild till den verklighet som många lever i. Jag hämtar långt ifrån skräck här även om det lät så, jag har hämtat mycket mycket stöd här! Stöd i att "åh va skönt att någon annan också känner skuld över ditten och datten, då är jag kanske inte galen trots allt....då är det kanske tillhörande för många sorger, man får känna så här" och jag har hämtat andetag och syre i de dagar som har varit bättre och tänkt att "titta - det blir bättre, härda ut...det kommer bättre dagar" och känt glädje över att vindarna vänder ibland. Och framför allt så skriver du så vackert och gripande. Så naket och ärligt. Er historia är så stark. Här i min ände är det en dag av lite lättnad idag efter en vecaks djupaste djupsorg....men idag sipprar livet in igen....det gör ju det i våglandskapet efter bortgången. Ibland blir man bara chockad över hur djupa dalarna mellan de läkande topparna är. Stor kram

Irrhönan

Jag hittade hit genom farsan mitt i livet.

Beklagar verkligen din sorg - din oerhörda sorg. Jag har inte ens varit i närheten av de känslor du beskriver, men du fångar min uppmärksamhet och du skriver fängslande, starkt.

Det är starkt av dig att dela med dig.

Jag jobbar bland annat med mitt företags krisberedskap och försöker göra så mycket vi kan för att kunna hjälpa medarbetare och deras anhöriga när det behövs. Det är beklämmande att du och din dotter inte fick hjälp och ett skyddsnät.

Varma tankar och en kram!

Fasching

Bra talat!

Kram fran en i det "hemliga brodraskapet"!

The comments to this entry are closed.