Det är datorn, tv:n och jag. Och katten förstås. Inte glömma katten. Utan Monster vore jag helt ensam. Kidsen befinner sig förstås i sin egen lägenhet, ätandes riktig hemlagad mat som Toast Skagen och Farfalle med rökt lax & sparris.
Jag visste att det skulle vara trist att vara ensam på Alla hjärtans dag. Men inte så här. Jag trodde att jag skulle ta udden av det med att åka ut till kyrkogården och gråta ut. Men så blev det inte. Sorgen, saknaden, skulden, hänger kvar och sparkar mig i magen om och om igen.
Det blev ingen sömn i natt. Och då menar jag inte att jag vände och vred mig och fick nån halvtimme här och var men ingen sammanhängande. Utan att jag somnade först vid tiotiden på morgonen.
Jag har ingen ork att ta itu med köket. Där tornar en mastodontisk disk upp sig. Bara kattmatsskålarna kan skrämma hästar i sken. Vad fan gör de kattmat av egentligen som stinker så? Varenda kastrull i huset är odiskad. Nä nu överdrev jag. Wokpannan och tiolitersgrytan är rena. Men det känns lite overkill att dra fram dem för att koka lite pasta eller värma en burk Bullens. För det är ungefär så långt min energi sträcker sig. Trots gårdagens föresatser.
Dagens meny har bestått av spridda skurar av nåt som fanns tillgängligt, nära, som på bordet inom armlängds avstånd. En mycket morgontidig frukost bestod av yoghurt med krusbärssylt. Några timmar senare en trave digestive med ohemula mängder smör. Lite sömn. Lunch: en burk köttfärssås, med sked, i soffhörnet, och kisse viftar med morrhår och tassar. Lite mer sömn. Middag på tunnbröd med matjessill. Till Vad blir det för mat knaprar jag Filoncini sesamo och drömmer om fingrar röda av kokta rödbetor, om krispig solvarm gräslök i den stuvade potatisen och om snorhet senap till syrliga isterband.
Den matdrömmen känns iallafall lite närmare verkligheten och inte lika ouppnåelig som drömmen att slippa ensamhet, sorg och skuld.
Fan, vilken matporr Gordon bjuder på, brynt rocka serverad med rödbetor, kapris och parmesan, och gemsallad slungad i balsamicovinaigrett och hastigt värmd.
Jag borde nog diska upp en kastrull och fixa lite riktigt käk.
Bara KRAM!
Posted by: Sara | februari 15, 2010 at 06:49 em
Kram på dig också!
Posted by: karibien | februari 15, 2010 at 07:48 em