Det är ingen bra ordning på mig. Det är ingen ordning alls. Det är inge' bra alls. Ordning är typ punkt 1 när man har diabetes. Och punkt 2 och 3 också. Mat i tid. Insulin i tid. Sova i tid. Typ. Ordning är typ punkt 1-20 när man genomlever en utmattningsdepression. Ordning brukar rekommenderas för att stilla högt blodtryck. Och ordning är förstås vad som brukar anbefallas när man ska hämta sig från en kris. Eller kravla sig upp ur en depression.
Denna dag åt jag middag klockan halv tio. Innan det ingen vettig mat utan lite plockade i mig det sista ur chipspåsen, åt en dajm och har hällt i mig en stor flaska cola zero. Middag bestod av fiskpinnar, pulvermos och remoulad. Vatten till.
Denna dag tog jag morgonmedicinen kvart över tio. På kvällen. I går tog jag dem inte alls.
Denna dag tog jag kvällsinsulinet kvart i tio. I morse glömde jag insulinet. Och i går kväll somnade jag ifrån det.
Det är nog inte ett dugg konstigt att jag har ont i huvudet.
Det kan ju i och för sig hjälpt till att jag gråtit ögonen ur mig i dag. Över Loo som förlorar kampen hon aldrig skulle ge upp. Och så var det nån av alla bloggare jag läser som länkade till en utställning med fantatiska skulpturer av människor i megaformat. En av dem hade fötter med tår som var precis som M:s. Och plötsligt gick jag i bitar.
Jag måste vara snällare med mig själv. Lite mer ordning. Lite mer plats för gråt. Det behövs.
Comments