Blog powered by Typepad

karibiens kök

Statcounter


« Valentin för ensam | Main | Ge fan i min telefon »

februari 14, 2010

Comments

Feed You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.

dekorum

Jag började läsa din blogg för ett litet tag sen, och tycker att den är oerhört gripande. Jag har nog inte "sagt" nåt här ännu, fast jag har funderat på det ibland.

Det känns fint och privilegierat att få ta del av dina känslor. Du väjer inte för att skriva om allt det där svåra, allt det där som vi (folk i allmänhet) kanske inte pratar om.

När jag läser bloggar och låter bli att kommentera beror det ofta på att jag inte tycker mig ha några kloka eller meningsfulla ord att säga. Det har jag inte nu heller, men jag vill ändå säga att dina ord berör mig starkt.

karibien

Åh, du anar inte hur mycket dina ord behövdes just i dag.

En skithelg följdes av en skitmåndag. Och jag hatar, verkligen hatar, att sitta på jobbet med en klump i halsen och med tårar brännande bakom ögonlocken.

Man måste inte ha något klokt att säga. Rätt ofta, för att inte säga alltid, räcker det bara att det finns en människa där. Så känner jag mig inte så jävla ensam med allt det tunga.

/K

dekorum

Nu är det jag som får lite tårar i ögonen. Jag är glad att jag skrev kommentaren.

Och jag hoppas att din måndag snart blir lite, lite bättre.

karibien

Snart, snart är arbetsdagen slut. Dagen har blivit bättre men det ska bli innerligt skönt att gå hem.

The comments to this entry are closed.