Blog powered by Typepad

karibiens kök

Statcounter


« Effektivt | Main | Karibien according to Metallica »

december 08, 2009

Comments

Feed You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.

Sofia

Åh så bra skrivet, precis så här är det ju. Precis så här har jag alltid tyckt.

karibien

Tack! Du vet, det handlar ju om sånt jag tänkt på i tio år, även om jag skrev det helt rakt upp och ner utan att fundera på formuleringarna

Jag måste säga att utifrån det jag hunnit läsa av kommentarer på SR-policyn är jag förvånad över att folk inte kopplar att kravet på opartiskhet alltid funnits oavsett plattform. Men det är ju enklare förstås att garva åt/förfasa sig över töntiga formuleringar och faktafel som inte borde sluppit förbi en korrläsning

Det ska bli intressant att se om jag får några kommentarer

Sofia

Själv så garvar jag inte alls åt policyn, däremot är det slående att den som formulerat den inte inser att hela medielandskapet är i upplösning, att den revolution som pågår just nu faktiskt kommer att påverka också vår syn på vad som är partiskt och inte, och så vidare...

Jag tror att tittare och lyssnare inom en snar framtid snarare kommer att kräva att journalister också i Public Service i högre grad blir personliga så att de själva kan bedöma obejktiviteten i det som produceras, och så vill jag precis som du tro på att det går att skilja på rätt arbetsmetoder och personliga åsikter.

Å andra sidan är det ju många mediekonsumenter som inte tycks kunna skilja på äpplen och päron, vet inte hur många gånger jag som reporter fått skulden för saker som intervjuade personer sagt.

karibien

Visst är det klart och tydligt att medielandskapet är i förändring, och att SR:s policy för medarbetarnas publicering på webben inte alls speglar detta.

Faktiskt kan jag ha förståelse för det. Jag inser att det är omöjligt att släppa ut medarbetarna på grönbete bara för att tekniken finns, när reglerna som omgärdar SR och oss medarbetare inte har förändrats. Reglerna är ju skrivna utifrån en annan tid för bara några år sedan.

Däremot hoppas jag att SR, SVT och UR verkligen arbetar på att påverka beslutsfattarna/politikerna inför kommande perioder sändningstillstånd osv. Det är ju inte hållbart att tusentals journalister som arbetar med public service i praktiken ska beläggas med munkavle.

Jag kan leva med att inte få demonstrera för höger eller vänster. Jag tycker att det är okej att inte skriva insändare.

Men jag finner det svårare och svårare att hålla min nätperson isär från mitt afkjag. Till exempel, varför skulle jag vilja gå med i Facebook under eget namn när jag inte har några vänner där? Vänner, bekanta, samtalspartners känner ju mig som karibien... Och kopplar jag ihop mitt dopnamn med karibien kommer hela min näthistoria med bl a uttryckta politiska åsikter med i nätverket.

Jag skulle föredra ett system där man är öppen med sina engagemang, sina preferenser och antipatier - och så får publiken avgöra om jag lyckats balansera rätt. (Min teori är att vi rätt ofta överkompenserar, och håller tillbaka den sidan vi håller på.)

Jag vill kunna använda nätet i mitt jobb, att tankar och idéer och diskussioner som förs där kan lyftas in i radiomiljön, och att programmet/nyhetssändningen kan diskuteras på nätet. Förr om jag ville veta vad som hände på en ort gick jag till anslagstavlan på torget. Idag kollar jag på nätet efter diskussioner på forum, efter nyhetsbrev och kalendrar. Det är en ny tid, och det måste märkas även i gamla anrika public service

Håkan

"De allra flesta journalister har en ärlig strävan att vara professionella. Men deras nyhetsideologi är som regel samhällskritikens, inte folkbildarens. Och deras grundläggande föreställningar om verkligheten är sådana att de oftast inte ens kommer på tanken att ett skeende kan beskrivas i andra termer och med andra perspektiv än vänsterns. När skolans vaktmästare närmar sig läraren i lön är det 'ökad jämlikhet och rättvisa', inte en skadlig försvagning av respekten för utbildning. När avskaffad förmögenhetsskatt kommer på tal är det att 'gynna de rika', inte att stärka kapitalförsörjning och svenskt ägande för framtiden. När författaren P O Enquist med flera egenföretagare angrips av Skatteverket, enligt 'Lex Uggla', för att de skulle ha för hög likviditet i sina bolag, blir Aftonbladets nyhetsvinkling omedelbart och oreflekterat att Enquist är skattefuskare – inte att skattelagstiftningen för företagen är orimlig."
Hans Bergström i en mycket bra text om svenskt journalistik. Finns här: http://www.ohlininstitutet.org/wp-content/uploads/2008/09/bergstrom.pdf

karibien

Tack Håkan, ska genast läsa. Men förstås är en rapport från en liberal tankesmedja inte en opartisk forskningsrapport. Hela idén med en tankesmedja är ju att sprida sin åsikt, skapa debatt och opinion för de idéer man brinner för.

Jag läser och funderar och återkommer

/K

The comments to this entry are closed.