Jag börjar bli rätt trött på alla tyckanden om den nya influensan och vaccinationerna. Nej, vaccinet har inte tagits fram riskabelt snabbt och är inte mer oprövat än vaccinet mot säsongsinfluensan. Nej, jag är inte rädd för kvicksilvret, jag har förmodligen bra mycket mer kvicksilver i amalgamet i mina tänder. Jag tror inte ens att biverkningarna till vaccinet ska klubba mig i feber en vecka.
Den nya influensan kommer inte att ta kål på mig. Jag tror faktiskt inte ens att jag skulle bli rejält sjuk, trots att jag tillhör riskgrupperna. Väldigt få blir rejält sjuka. Jag vaccinerade mig för att jag inte ska dra på mig smittan och föra den vidare till nån som verkligen riskerar att bli rejält sjuk för att de har nedsatt immunförsvar eller andningssvårigheter.
Jag bestämde mig alltså för att vaccinera mig. Åkte till vårdcentralen på onsdag kväll, med dottern som skulle få uppdraget att hålla handen. Jag är löjligt stickrädd nämligen. Blev tvångshållen och stucken som femåring och panikkänslan när jag inte har kontroll går liksom rakt igenom decennierna. Anyway. Anlända till vårdcentralen. Fylla i hälsodeklaration. Nej jag har inte feber, inte tagit annan vaccination de senaste veckorna, inte drabbats av kraftiga reaktioner vid annan vaccination. Stå i kö bakom sådär 10-12 personer innan jag blev inkallad på rummet.
Läkaren bedyrade att smärtan vid injektionen var obefintlig. Det trodde jag inte på förstås. Folk har sagt till mig förut att "det känns ingenting" och ljugit sig blå i ansiktet. Läkaren föreslog vadhållning, vilket han i så fall var säker på att vinna. Jag avstod. Det var nog tur det, för jag kände faktiskt knappt injektionen över huvud taget.
Men efteråt då? Har jag inte blivit klubbad av feber, trötthet, smärta i armen, ont i lederna? Nej, inte alls. Eller förresten, trött har jag varit men det beror rimligen mer på att jag som vanligt har sömnproblem och är en aning trött efter tre nätter med tre timmars sömn vardera. Ingen feber eller ruggighet alls. Det enda jag känner är smärta i armen. Första dygnet var det en väldigt lätt påminnelse om att armen varit med om nånting. Andra dygnet ungefär som träningsvärk, om än på ett ovanligt och väldigt koncentrerat ställe. Men träningsvärk är annars en bra jämförelse. Ömheten känns knappt så länge armen är hyfsat stilla, men när jag ska lyfta en trave tallrikar eller sträcka mig efter en pärm så känns det. Tredje dygnet lite ökad smärta, framförallt mer tryckömhet. Ligger hellre på höger sida i sängen och när kollegan råkar picka just där på armen "hörrudu" rycker jag till. Värre än så är det inte. Och då hade jag ändå precis tillfrisknat från en förkylning som däckade mig i feber för nån vecka sedan.
Edit: Kulmen är passerad. På fjärde dygnet har ömheten i armen avtagit rejält.
Så marsch iväg till vaccinationen. Om ett sjåp som jag pallar så pallar du. Hjälp till att skydda en lungsjuk eller en cellgiftsbehandlad.
Heja, heja!
Det är ju faktiskt så, att precis som med mässlingen och polio, de flesta överlever till full hälsa
MEN
Tillräckligt i övrigt friska individer kan bli allvarligt sjuka eller dö, för att en massvaccination är "det rätta"
NU
när vi har kompetensen!
Jfr
http://vikeningarna.blogspot.com/2006/03/farsot_114303431129024050.html
500 miljoner blev sjuka i Spanskan - 20-40 miljoner dog...
Posted by: den blyga | november 17, 2009 at 03:19 em
Det kollektiva minnet om hur farlig flunsan kan vara synes emellanåt vara farligt kort. Skrämselrubriker tar snabbt platsen som rådande auktoritet. Jag hör ju hur jobbarkompisar och andra reagerar. Jo jag vet att vår smittskyddsläkare sa... men nu läste jag i tidningen... Det är inte lätt att navigera bland alla uttalanden som görs. Hur ska man veta om en artikel för och en mot väger lika tungt? Om professor ditten eller forskare datten har mer rätt? Jag resonerade att om experterna på landets myndigheter som ska skydda oss säger vaccinera så tror jag på dem. Gissar att mot-rösterna är färre eller inte har lika stort vetenskapligt stöd.
Posted by: karibien | november 17, 2009 at 11:51 em
"Jag resonerade att om experterna på landets myndigheter som ska skydda oss säger vaccinera så tror jag på dem."
BRA!
Vi som växte upp med Viktor Rydberg i Hitlers skugga med morgonbön varje dag fick ju mera "basic trust" än dagens postmodernistiskt övergivna generationer.
Det började ju 1968 i större skala, Sven Melander har gjort en underbar sketch på hur journalisterna medvetet hela tiden ifrågasätter auktoriteter - det finns ju alltid "men en forskare i Australien" att ta till....
Posted by: den blyga | november 18, 2009 at 04:42 fm
Intressant:
EFTER det att jag skrev kommentar 2 om att bli kallad fascist läste Jag igenom länken om David Eberhards bok och upptäckte att någon som kallar sig Lena skrivit en kommentar 9 oktober:
Intressant:
Lena skrev 9 oktober
"han verkar vara en hemsk och läskig människa, men en i grunden taskig människosyn. han borde pyssla med något annat, typ högerextremism. det verkar mer hans grej än att läka människor-som han är oförmögen till."
Ett bevis så gott som något på mitt påstående.
Posted by: den blyga | november 19, 2009 at 07:25 fm