Ett svek i arv

En son försöker förstå varför pappa inte kan komma ihåg hans födelsedag.

Telefonsamtal kommer ofta. De handlar alltid om pappa. Och pappas bekanta, vänner, grannar och vänners barn. Vem som köpt ny bil, vem som ska skilja sig, vem som träffat en ny, vem som hälsat på. Eller inte.

- Jaha, och vad gör du då?

- Äter tårta. Vi har lite folk här.

- Jaha. Hit är det då aldrig nån som kommer.

En son försöker förstå varför pappa inte kan visa ömhet, kärlek, omtanke. Säga att han saknar honom. Ta hans hand. Boxa honom på axeln. Dela svett och gott humör över vedtraven eller gräsklippningen.

- Kan du inte komma hit. Jag skulle behöva nån mjölk och nån limpa.

- Jo, det kan jag väl.

- Och så far du förbi bensinstation och köp en limpa röd Prince. Och några öl.

- Här har du en slant. Behåll du resten. Du ska väl ha till bensin och så.

En son gör sitt bästa för att själv vara en god far. När dottern föds är det han som sitter på förlossningssängen och tar emot henne i sina händer. När dottern är liten är det han som byter blöjor och filmar första stegen. När dottern växer upp är det han som snör på skridskorna och han som springer bredvid den vinglande cykeln. När dottern bryter armen är det han som följer henne till sjukhuset. Han tar med dottern på konserter och han blänger på pojkvännen. Han tjatar om läxan, om disken, om att komma hem i tid. Och när förhållandet med kvinnan sedan 23 år tar  slut är det dottern han oroar sig för.

- Hur tror du att hon kommer att ta det här?

- Hon har säkert redan förstått att något är på gång. Det är ju inte direkt nån hemlighet att vi inte haft det så bra på slutet.

- Men tänk om hon inte trivs hemma sen?

En son försöker få svar på frågor som så länge varit nedtystade. Det har nämnts någon kommentar nån gång. För länge länge sedan. Om en annan kvinna. Och barn. Men kommentaren föll stum till marken. Och mossa fick växa över. Tills fadern hamnade på sjukhus. Och sonen fick frågan – är de andra syskonen underrättade?

Sonen rör i kaffekoppen vid köksbordet i den lilla byn. Rör tills drycken nästan kallnar.

- De där andra barnen. Varför har du inte sagt nåt?

- Vilka andra barn?

- Ja men jag vet ju. Du vet. Varför har du inte sagt nåt?

- Det är väl inget att prata om.

En son försöker förstå varför pappa aldrig åtminstone kan säga tack. En åldrande far får mediciner hämtade. Räkningarnas giroblanketter ifyllda och skickade. Färdtjänst beställd. Pengar uthämtade. Läkarbesök förberedda med patientkort i plånboken.

- Jaha. Det var ju bra att få det där gjort. Men oj så trött jag vart. Jag går och lägg mig en stund. Du kan ju lämna dörrn öppen när du går.

En son försöker förlika sig med att fadern inte kan. Inte har förmåga. Uppfostrades i en annan tid. Inte förstår hur ont det gör. Sonen gråter på fruns axel. Försöker förlika sig med att han nog aldrig kommer att få höra orden han längtat efter.

En son går sönder när krisen slår läger mitt i livet. Grubblar över kärleken som inte blev livslång, över hälsan, över att vara son och bror, och över att vara pappa. Grubblar över hur han ska orka med livet mitt i krisen. Vågar inte tro att det finns ett liv efter krisen. Hittar inga svar. Hittar inget hopp. Orkar inte leva. En kväll i juli kastar han sig ut från bron och ner i älven . Han kan inte simma.

En syskonskara samlas hos far. Han vägrar tro sina öron.

- Det är inte sant.

- Jo det är sant. Han har hoppat. De har inte hittat hans kropp.

- Nej. Jag tror det inte. Det är inte sant.

En far ringer sonhustrun.

- De säger att M har hoppat. Varför säger de det?

- Det är sant. Han har hoppat. Han är död.

- Neeejj. Inte han. Han som är så snäll. Han som hjälpt mig så många gånger.

En dotter ställer ner en korg med lavendel på kyrkogården. Rycker bort några vildvuxna grässtrån vid stenen. Rättar till fotoramen. Tänder ett ljus i lyktan. Går ett tiotal meter bort och tänder ett ljus på farfars  grav .

En dotter är dubbelt faderlös .