För ett ögonblick

Däck, båtar, remmar och bomber. Svarta, glänsande blanka och sockerbeströdda grå. Fyllda med salmiak, surt pulver och lakritstryffel.

Runt handleden hänger zinkhinken, årets kärl som ska fyllas med lakrits och förses med cellofan och rosett. Som så många födelsedagar förut.

Kola. Fudge. Pärlblanka vita och turkosa franska salmiakpastiller.

- De ska jag ta, dem tycker han om! tänker jag. Och genast exploderar bubblan i mitt huvud.

- Det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll längre. Jag kunde fylla hinken med grus och aska. Det spelar ingen roll.

Tårarna droppar ner på tröjan. Jag hinner inte ens torka undan dem.

För ett ögonblick glömde jag.

Det gör alltid så jävla ont att minnas.

Du är död.

 

 

Comments

[dygnen]

Huvudet hänger inte med, liksom kroppen minns allt. <3