Phew # 3: Jag hann. Vaknade i tid i morse. I så god tid att jag hann diska upp några kastruller sedan fiskpinne & äggsåsmiddagen i tisdags och stekpannorna sedan pölsan på onsdag kväll. I så god tid att jag hann byta ut de fem halogenlamporna i hallplafonden som slocknade för sådär fem veckor sedan. Anlände ändå hyfsat avslappnad och utvilad till jobbet sju minuter över fem. Då hade jag sovit ostörd och ovaknad i tre hela sammanhängande timmar. Skönt.
Phew # 4: Häromdagen ringde en kvinna från socialtjänsten och presenterade sig som min handläggare. Wow, jag har äntligen fått en egen handläggare. Som lyssnade och verkade förstående inför mina/familjens behov av hjälp för att få ordning på vardagen. Utredning ska göras, är det kontrakterad kontaktperson eller något annat som är lösningen. Kan du komma på måndag? Öhh, svarade jag som befarat ytterligare veckors väntetid till möte, ööhhh, ja, det går bra. Nu har jag ju ännu inte sett vare sig utredning, beslut eller verkställande, men hjulen snurrar i alla fall. Andas ut.
Phew # 5: Jahaja. 22 centimeter. Det var ju inte så illa. Tack Ulrika för tipset. Avdelningen värdelöst vetande är att ifall ju nu hade haft en snopp finns det någon sorts sannolikhet att den i erigerat tillstånd kunnat uppmätas till just 22 centimeter. Kul. Eller nåt. Å andra sidan gjorde jag också testet om hur miserabelt liv jag har - och fick svaret att det är så miserabelt att skrattmåsarna gråter när jag går förbi.
Comments