En bokmal anfaller

Ännu en natt

01:58. 01:59. 02:00. 02:01. 02:02

Minuterna kryper fram.

Mörket ligger tungt.

Sovrummet är väl vädrat.

Jag har pinkat och fyllt ett glas isvatten.

Katten är tyst.

02:03. 02:04.

Minuterna kryper fram.

Måste ringa stenbrottet i morgon bitti.

Och så folkhögskolan.

Ja jävlar, måste leta rätt på brevet som ska postas. I morgon bitti. Pronto.

02:05.02:06.

Ja visst ja, jag glömde kolla vaccinationstiderna. Undrar om jag kan vaccinera mig nu när förkylningen håller på att ge sig?

Tågbiljetterna har vi inte bokat. Men det får dottern göra.

Fan. Jag har ju inte ens bett om ledigt. Undrar om jag ska ta komp eller semester? Eller sjukdagar?

02:07.

Fast det är ju i december. Då har jag ju ingen sjukskrivning.

Och ingen kontaktperson.

Fan.

02:08.

Måste verkligen försöka sova nu.

Kanske ska jag försöka läsa Ekströms bok. Den är så där skönt kravlös.

Fan.

02:10.

Minuterna springer fram.

02:11.

02:13

Får fan sluta leta fram signaturkoden varenda gång.

God natt.

02:14

 

Tänker

Det trängs så många tankar i mitt huvud. Ibland lust och glädje, ibland sorg och saknad, ibland oro och skuld. Jag vet inte hur många bloggposter jag börjat på, i huvudet och i bloggen, men av en eller annan anledning inte gjort färdig.

Tänkte skriva om bion vi var på helgen. Tänkte skriva om mat och matlagning. Tänkte skriva mer om Alla helgons dag. Tänkte skriva om att gå i affären bland allt julpynt och glada människor och leta gravljus. Tänkte skriva om skolans oflexibilitet. Tänkte skriva om den prisbelönta bloggerskan som hinner posta flera gånger om dagen, flänga på läsarträffar och plåtningar men nu har upptäckt att att hon behöver stöd av skolan. Man tar sig för pannan.

Tänkte skriva om bloggare som inspirerar. Tänkte skriva om gråväderstankar, om mörkret på kyrkogården. Tänkte skriva om kontaktpersonen som ska sluta vara kontaktperson. Tänkte skriva om kommentarer som värmer..

Fast nu tänker jag att jag ska upp ur sängen om tre timmar, så det är nog bäst att jag slutar tänka nu. Jag tar en bana till på spelet. Jag närmar mig slutet. 1.473.329 poäng, 51 special moves och 9 liv kvar. Fast gissningsvis kommer jag att förlora ett liv när jag somnar med datorn på magen.

 

Förkyld & dum

Förkylningen har framskridit som förkylningar tenderar att göra, med hosta, snuva och fortsatt feber. Jag svettas, snörvlar, fryser och känner iq-nivån sjunka varje gång jag fräser så halva hjärnan följer med.

Tydligen har jag de här dagarna passerat någon sorts gräns för självbevarelsedrift, opportunism och sunt förnuft. Jag menar, i tisdags, när äntligen fick gå hem från jobbet och ta en kopp te för den ömma halsen - gick jag och lade mig i sängen av moln? När jag febermatt samma kväll skulle vila min trötta lekamen - gick jag och lade mig i sängen av moln? Fyra på morgonen, när jag vaknade med stel nacke och huttrande av feberfrossa - gick jag och lade mig i sängen av moln? Nej. Nej. Nej. Och åter nej. Har jag då gått till vila i ett nystädat och vädrat eget sovrum med billig ikeasäng? Naturligtvis inte.

  

Istället har katten och jag konkurrerat om utrymmet i åttiotalssoffan. Den är inte gjord av moln...

 

 

Temperaturen #2

Jag svepte om mig stickade koftan, drog på vindjackan och gav mig i väg för att handla lite käk och posta ett brev. Skönt att andas lite frisk luft. Fast väl inne bland konservburkar och färdigskivad franska slår det om. Flämt. Och sen lite hutter i bilen.

Ute: Nära noll

Inne: +38,5

Tänker att en lång varm dusch skulle vara riktigt skönt. Trotsar kylig nyvädrad luft och drar av mig paltorna. I sista sekunden kommer jag i håg. Fjärrvärmen är avstängd sedan fyra i morse. Tack för det energibolaget.

Te: +100

Soffa. Täcke. Katt på fötterna.

Note to self: köp mer Brandt skorpor

 

Temperaturen

Jag hatar verkligen hösten. Mörker. Ishalka. Trötthet. Kyla.

Ute: +5

Inne: +38

Men det kunde varit värre. Ungarna kunde varit hemma.

Nu får jag hela sängen av moln för mig själv

 

Aj

Jag hade tänkt skriva om den hysteriska packningen för att dottern och pojkvännen skulle komma iväg på sin tur för att fira två år tillsammans. Fast det hann jag inte, utan tänkte sen fotoblogga vit snö på röda rönnar, men snön hann smälta så sen tänkte jag skriva om att vara ensam, själv, hemma och njuta av lugn, tysthet och att sova på moln i dotterns stora säng. Fast sen vaknade jag.

Aj.

Menvafa... Aj.

Min hals. Mitt svalg!

Aj.

Jag kan inte svälja.

Ska sända nyheter om två timmar

Aj.

 

Säng säng säng

I dag har jag inte gjort många knop. Inte i går heller vid närmare eftertanke. Ett minimum av matlagning. Den som är hungrig kokar sig en kastrull makaroner, typ. Eller värmer en pizza. Man kunde tro att vi är däckade av flunsan allihop. Fast egentligen är det bara dottern som är sjuk. Vi andra bara passar på att sova ut. Jag har sovit hela halva dagen. Så himla skönt.

 

Fast vid närmare eftertanke innebär det att man blir olidligt piggelin mitt i natten...

 

Nöff nöff

Landstingets presskonferens om att vaccinet nu faktiskt var på väg var väl inte så himla spännande. Lite mer spännande är det nu några dagar senare.

Dottern kroknade ihop under eftermiddagen. Ont i huvudet. Trött. Gick och lade sig. Fullt påklädd. Drog på sig ett täcke. Frös. Drog på sig ett till. Frös så hon skakade ändå. Och nu i kväll har hon ont i kroppen, ryggens muskler, axlarna. Feber förstås. Ingen snuva. Inte ont i halsen.

Låter som flunsa, tycker jag. Den årliga säsongsinfluensan har inte kommit till Norrland ännu.

Låter nöff  nöff , tycker jag.

 

Godmorgon, säger Gud

Vaknar med ett ryck. Sovrummet är höstsvalt och luften lätt att andas. Kissä ligger hoprullad på kudden i min säng. Min kropp känns trög och outvilad. Grabbar tag i mobilen. Två timmar.

Tack.

I den höstsvala luften dånar kyrkklockorna hela vägen in till min säng.

Klockan fucking åtta på jävla morgonen.

I min kropp börjar rastlösheten vakna.

Tack.

Som fan.

Sprattelgubbe

Men för i helvete.

Sluta ryck i snöret!

Jag kan ju fan inte vara stilla. Alls.

Ut med benet. In med benet. Vända kudden. Knipa med tårna. Vippa på foten. Ut med andra benet. Sucka. Vippa på foten. Klia pannan.

Det går ju fan inte att somna så här!

Måste pröva att ta tabletten på morgonen och se om det gör nån skillnad.

Nåja, det är ju inte riktigt illa. Bara jävligt irriterande.