Väntan

På väg hem från affären åker jag förbi hans arbetsplats. Så många gånger jag hämtat honom där när han jobbat över. Jag brukade gräla på honom att kräva betalt för alla timmar. Men han sa äsch, jag borde ha hunnit det här om jag inte... Han ville inte vara besvärlig. Och han gillade sitt jobb, sin arbetsplats. Stannade gärna kvar där om det var nåt annat som skulle fixas. Redigerade bilder och sånt.

Från parkeringen ser jag det fönster som var hans. Jag ser honom sitta där. Med näsan i datorskärmen. Jag föreställer mig bilden han redigerar. Kursiv text på vita rosor. Eller kanske vit fraktur mot en bakgrund av chokladpraliner. Kanske nåt neutralare. En himmelsblå bakgrund. Eller en trave paket.

Han var sån. Ordnade alltid presenter och överraskningar. Oavsett om vi bråkat och var suraac. Nu har jag suttit här i bilen på parkeringen en halvtimme och jag vill knacka på fönstret och säga Kom nu!

Kom så skjutsar jag hem dig till ditt. Kommer du och äter tårta med mig i morgon?