Döden, döden

Känner som Astrid Lindgren och hennes syster alltför tydligt att döden finns i min närhet. Rycker bort människor mitt i livet. Lurar andra att utvägen finns här i.

Döden, döden. Så började Astrid och systern sina telefonsamtal. Så behövde man inte orda mer om vänner som drabbats, försvunnit eller lämnats ensamma kvar.

Döden, döden. Som en besvärjelse. Som för att betvinga mörkrets makt.

Döden, döden. Som barnet vars rop mot skuggorna är ägnade att lura kurragömmalekande skurkar och monster att de är sedda, avslöjade, lika bra att komma fram, spelet är över.

Men döden låter sig inte betvingas. Döden uppträder lika obehindrat, obönhörligt, i dagens ljus. Den modige, den tappre, den kloke, den gode. Döden skonar ingen.

Döden, döden.

Dra åt helvete

Comments

[Malle]

Ja. Verkligen. Döden-dra åt helvete. Kram