En bokmal anfaller: FRA-repris och uppförsbacke

Denna dag ett liv, och vilket liv sen! Det började inget vidare, natten blev jobbig. Tårar som inte ville sluta rinna. En saknad som knycklade ihop mig till en darrande, hulkande, värkande boll av gråt. Klockan var efter fem innan jag kunde lugna mig tillräckligt för att ens fundera på att somna. Och naturligtvis var jag som en klubbad säl när väckarklockan ringde. De tolv första gångerna. Den trettonde gången, när jag borde ha varit på väg ut genom dörren, lyckades jag öppna ögonen.

Snor omkring som en tätting för att komma igång med jobbet trots att jag är sen. Naturligtivs har jag inte fått i mig vare sig frukost eller insulin när klockan är kvart i elva. Så stannar redaktionens lilla solstråle till. Undrar leende hur det är med mig i dag. Tja, känner mig lite upphängd och nedslängd, somnade inte förrän efter fem. Jaha, låg du och läste nån spännande bok? Eh, va? Har vi träffats förut? Du vet, jag är hon som förlorat mitt livs kärlek, fotfäste, minne och koncentrationsförmåga sedan femton månader. Läsa en spännande bok?! Till fem på morgonen?!

Så småningom lyckas jag stänga munnen. Men förvåningen över bristen på insikt hänger kvar. Dottern och jag har våra egna uttryck för de människor som inte har insikt i hur det är att leva ett liv där sorg, smärta och ångest är en vanlig del av vardagen. Där sömn och avslappning inte kan räknas med. Där tårar, skratt och ilska blixtrar förbi inom minuter. Att umgås med människor som inte ser, inte förstår, inte uttrycker känsloregistret är påfrestande. I vissa familjer känner man tydligt konflikterna under ytan. Man kanske till och med vet att det finns en eller annan som inte alls mår bra. Men vid köksbordet idel leenden, idel kallprat, idel hövligheter. Fernissan får aldrig nånsin visa en repa. Happy happy family, kallar vi dem. Så finns det de som över huvud taget inte verkar veta och förstå att finns en mörkare sida av tillvaron. De lever i sitt Bumbibjörnsland och tror att allt är möjligt om man bara tänker positivt (och dricker lite bumbibärssaft).

Förresten tror jag ibland att stora delar av journalistkåren lever i Bumbibjörnsland när det gäller lagar och regler som inskränker vår integritet allt mer, som försvårar eller omöjliggör yttrandefrihet, meddelarfrihet och källskydd. Naturligtvis hade ingen på redaktionen fixat nyhet, debatt eller reportage med anledning av riksdagsdebatt och beslut om tillägg till signalspaningslagen. Jo jag läste nåt om det i DN, jaså var det i morgon, men det är ju inget lokalt i det. Väldigt praktiskt argument det där sista. Ger automatiskt alibi till varenda svensk morgontidning, radio- och tv-redaktion utom några rikstäckande drakar. Inte behöver vi engagera oss, det är ju ett beslut i Stockholm, och det berör ju inte våra läsare, lyssnare, tittare.

Jo. Det gör det. Äh, orkar inte predika för kören, det gör andra så mycket bättre. Konstaterar dock att sms till länets riksdagsledamöter lönade sig, en ja- och en nej-sägare finns med i vår radio i morgon bitti. För lite och för sent, men ändå något.