Nej det blev ingen vanlig jul i år. Det blev mindre. Och mer. Mindre städning. Mindre hemlagat. Mindre planerat. Mindre perfekt. Mindre ögontindrande. Mer improvisation. Mer trötthet. Mer svett. Mer tårar. Mer kramar. Mer tid.
Vi hade inte tid att fira jul. Egentligen. Mitt i flytta-hemifrån-stök skulle vi försöka åstadkomma några timmars stilla ögontindrande julmys. Dömt att misslyckas. Fast på nåt sätt gick det. Hyfsat.
När klockan var halv två dagen före julafton och jag knappt tagit mig ur sängen hade jag ännu bara köpt en enda julklapp, till svärynglet. Inget annat var klart. Tog med ungen ut på stan. Vi hann inte ens in i första affären innan julhumöret bröt ut. Allt ligger så nära under ytan. Tröttheten är så stor. Saknaden tung. Jag var nära att vända om, bestämde mig för att skriva presentkort på klappar istället för att gå ut och handla dem just nu. Dottern tvingade mig att prata. Och lyssna. Och smärtsamt talade vi ut om sånt med rötter och taggar långt långt före skilsmässan och självmordet. Frustrerat talade vi om att stå utan stöd nu, när både Bup och socialtjänsten tagit sin hand ifrån oss. Nu när så mycket bubblar upp som vi behöver hjälp att ta itu med för att inte tvinga ner det i mörkret igen. När tårarna äntligen slutat rinna kramade vi varandra en gång till och gav oss ut i julklappsvimlet.
När klockan var sex hade vi köpt julklappar - utom en som jag inte hittade - och kondisfikat. Hem, byta ungdom och ut igen. Hittade den saknade julklappen. Åkte med litet hopp till stora blomsterhandeln för att eventuellt få tag i en gran - vare sig Ica eller Coop hade nån kvar. Det var rea på julprylar, och vid drömgranen Silver bell i grönt fanns skylten 50%. Inte illa, när granen dagen innan kostat 799:-. Dock fanns ingen enda kartong Silver bell i grönt. Svart fanns. Rött. Och en liten blankgrön billig historia. Svärynglet gav sig ut på jakt efter personal, återkom med sån, som lovade oss skyltexet. Whoopiie!
Bävade för att lämna det lugna tysta svala växthuset och ge mig in i en stormarknad myllrande med gnälliga ungar och stressade vuxna, skramlande vagnar och påträngande julmusik. Beväpnad med självskannaren och handlarlistan i mobilen, och med svärynglet som stöd vid min sida begav jag mig. Och upptäckte att jag hittat precis den luckan när vanliga människor antingen handlat färdigt, och äter middag och dricker kaffe, eller äter och dricker inför handlandet. Lövly. Mellan 18 och 20 är tiden. Vi själva hade förstås inte ätit middag ännu. Att stormarknaden var lugnare än jag trott, och att jag hade svärynglet att prata med, gjorde att jag stod ut trots att hjärnan redan från början kändes som scrambled eggs.
Ibland vandrade tankarna iväg till minnen om svunna jular och längtan efter M vid min sida, men jag bet ihop, pratade lite mer med ynglet och överlevde. Det gick mycket bättre än jag väntat mig. Prefabricerad mat: schnitzel och pulvermos, upptinade ärter, majs och paprika.
Sen tillbringade vi uppesittarkvällen med att packa flyttlass och lyssna på radions rimstuga. Packade ur i andra änden. Klockan hade passerat midnatt med god marginal när vi lämnade släpet på macken. Ett par glas julmust och sedan satte vi igång med julstädningen. Eller ja, så mycket skurande och fejande blev det ju inte. Mer röja, plocka till och diska.
Halv fyra stöp jag i säng.
